Trettioåtta tack

Trettioåtta gånger plingade swishnotiser i min telefon under ett par dagar förra veckan (eller, egentligen trettiosju, då en gåva kom via kontoöverföring). Men trettioåtta tack totalt vill jag rikta till er som bidragit. Tack till er jag känner, och tack till er jag inte känner som uppmärksammat när någon av mina vänner delat min förfrågan om stöd. Varje gåva är viktig, och jag blir glad för era små meddelanden på vägen och den stora viljan att stödja Oum El Banines arbete.

Det kom in mer pengar än jag kunde hoppats på innan, totalt 6151 kr! Det räckte till allt det som stod på behovslistan: ägg, kyckling, kött och stekpanna - och såklart till väldigt mycket mer än så. Och jag ska berätta om allt vi köpte. De många donationerna gjorde till exempel även att vi kunde handla en del hygienprodukter: ett antal stora flaskor (750 resp. 600 ml) med duschtvål och schampo, tvålar och bindor. Bindorna är en speciell tjock variant, för blödningar efter förlossningen, som det finns ständigt behov av på kvinnohemmet. Vi köpte åtta paket (120 stycken).

Vi köpte även en del köksutrustning, både stekpannor och annat. På kvinnohemmet lagas all mat från grunden och eget bröd bakas varje dag. Detta har flera syften: dels för att lära kvinnorna att laga mat och sköta ett hushåll, dels för att det sparar viktiga pengar för Oum El Banine. På kvinnohemmet bor i genomsnitt ca sex kvinnor åt gången, antingen höggravida eller nyförlösta. Det behövs alltså lagas mycket mat. Stekpannor används både vid matlagning och vid brödbak, där brödkakor gräddas i pannan. De gamla stekpannorna har blivit uttjänta efter all användning, och vi kunde därför med ert stöd köpa två mindre/mellanstora stekpannor och en stor stekpanna med glaslock. Vi köpte även två knivar.

Tillsammans med Hafida som är föreståndare för kvinnohemmet var vi även i den lokala köksplastprylaffären och köpte ett diskställ, en stor diskbalja, två stora hinkar för handtvätt av kläder samt en hylla att sätta på väggen för att bättre utnyttja utrymmet i köket och åtta förvaringsburkar till kvinnohemmets kök (för att skydda kryddor och matvaror från fukt men även från insekter/kackerlackor mm som annars gärna letar sig in under den varma årstiden).

I Marocko är en av de vanligaste maträtterna tagine, en gryta (eller långkok som det heter på hipstersvenska) som lagas på gas eller öppen eld under timmar. Grytan lagas i ett lerkärl med lock, och både maträtten och formen den tillagas i heter tagine. På kvinnohemmet används den stora taginen flera gånger i veckan. Nu hade det blivit en spricka i locket, och Hafida frågade om det var möjligt att köpa en ny. Det var det såklart, och vi köpte en i den kombinerade grönsaks-, kyckling-, och tagineaffären snett över gatan. Där köpte vi även de fyra kycklingarna, och känsliga vegetarianer (dvs jag) vände sig om när de fyra levande kycklingarna valdes ut, vägdes och slaktades. En stund senare kunde vi hämta upp dem och betalade per kilo. Om jag inte missminner mig var priset 15 dirham per kilo (levande kyckling) och totaltpriset för fyra stycken stora kycklingar blev 185 dirham.

Precis bredvid kvinnohemmet köpte vi även några kilo nötkött av slaktaren. Många av kvinnorna som kommer till Oum El Banine har ätit dåligt och för lite under sin graviditet, och nu är det åtminstone en av de gravida kvinnorna som har blodbrist och är i ganska dålig kondition. Behovet av näringsrik mat är därför väldigt stort. Vi köpte även 60 ägg. Det räcker en månad sade Hafida.

Då jag fått in så mycket pengar hörde vi även med Oum El Banines daghem om det var något som behövdes dit. På daghemmet finns nu ca 20 barn, från en månad upp till tre år gamla.Tack vare generösa gåvor dit på sistone fanns det mesta i form av matvaror, blöjor och mjölkpulver hemma i förråden. Men även där skulle det behövas en stor stekpanna med lock, samt en stor balja för att skölja nappflaskor i. Vi fixade båda delar.

Men, fortfarande hade vi bara kunnat använda en liten del av pengarna ni skickat. Och när vi dagen efter åkte till Dcheira utanför Agadir passade vi på att fylla på förråden även hos Oum El Banines filial Ahddane som ligger där. Det är Mahjouba som driver de båda systerorganisationerna. Ahddane startade hon 2012 när det egentligen var tänkt att hon skulle gå i pension. Nu är inte Mahjouba en person som är känd för att kunna sitta stilla, därför startade hon Ahddane, då fattigdomen och utsattheten hos många kvinnor och barn är stor i området Dcheira.

Rent juridiskt är Oum El Banine och Ahddane två olika organisationer, men båda är under Mahjoubas vingar och hon delar sin tid emellan dem. I praktiken utförs samma arbete med stöd till utsatta kvinnor och barn, inklusive ett daghem på Ahddane där de ogifta mödrarna kan ha sina barn dagtid. På daghemmet finns nu ca tio barn, varav tre är spädbarn. På Ahddane finns dock ännu inget kvinnohem, och man slussar därför gravida kvinnor till Oum El Banine. Under 2017 var det t ex 35 gravida kvinnor som skickades från Ahddane till Oum El Banines skyddade boende för kvinnor. Vid stora donationer av exempelvis kläder kan det delas mellan organisationerna och så vidare.

Då det behövdes fyllas på matvaror till Ahddanes daghem och mottagning för hjälpsökande kvinnor valde vi att lägga en liten del av insamlade medel även på detta. Vi fick en lista av personalen på vad de behövde. Bland det vi handlade kan nämnas: 25 ägg, 2,5 kg clementiner, 2 kg äpplen, 2 kg gröna linser, 2 kg ris, storpack ost, sylt, te, socker och andra torrvaror. Vi handlade även flera paket tvättmedel och rengöringsmedel, våtservetter och toalettpapper.

Vi köpte även en stor burk med mjölkersättningspulver. Mjölkersättningen, som var en burk på 2,5 kg pulver, var den enskilt dyraste varan vi köpte. Den kostade 180 dirham (ca 160 kronor). I Marocko är det mycket pengar, men det är nödvändigt för att kunna driva verksamheten. Då barnen börjar på daghemmet när de är 40 dagar gamla behövs mjölkersättning för att möjliggöra för barnens mödrar att kunna vara iväg och arbeta om dagarna.

Vissa av sakerna vi handlade känns oproportionerligt dyra, t ex kostar sådant som tvättmedel nästan lika mycket som i Sverige, medan vissa saker är väldigt, väldigt billiga. De 2,5 kilona clementiner vi köpte gick på 3,50 dirham, alltså bara drygt 3 svenska kronor. Vi lämnade även 300 dirham till Ahddanes ekonomiansvariga, för inköp av kyckling, kött, mjöl och en sorts gryn (ungefär mannagryn). Kyckling och kött hann vi inte köpa under vårt besök, mjöl och gryn finns i många olika varianter och vi var osäkra på vilken sort de behövde. Därför lämnade vi pengar istället så de kan handla det själva.

Efter att ha räknat samman allt vi inhandlat - matvaror och köksutrustning till kvinnohemmet, köksutrustning till daghemmet samt även matvaror till Ahddane landade det totalt på 2469 dirham. I kronor, med aktuell växelkurs, blir det 2222 kr. Kvar finns alltså hela 3929 kr. Varför handlade vi inte även för detta? Jo, dels pga logistik (knappt om tid och sviktande hälsa denna gång), och dels för att det framförallt var färskvaror som behövdes nu, och begränsade förvaringsutrymmen (i kyl och frys) gjorde det omöjligt att köpa alltför mycket på en gång. Hafida kommer t ex att frysa in en del av kycklingen vi köpte, men kvinnohemmets frys är egentligen bara ett större frysfack, så platsen är begränsad.

Resterande pengar har jag därför överlämnat till Oum El Banines ekonomiansvariga, så att de kan fylla på färskvaruförråden vartefter som det behövs framöver. Just nu fanns en del grönsaker i kylen hos kvinnohemmet: tomater, morötter, potatis, lök, aubergine mm. Grönsaker som alla odlas lokalt i närheten av Agadir är i vanliga fall billigt. Men på grund av allvarlig torka och brist på regn det senaste året har priserna på frukt och grönt stigit. Med svenska mått är det fortfarande väldigt billigt, men för många i Marocko har prishöjningarna märkts mycket. Detta påverkar såklart även Oum El Banine då resurserna är knappa.

Men tack vare er finns det nu pengar till nästa inköp av grönsaker på souken, både till kvinnohemmet och till daghemmet. Så, ett stort tack för att ni visar solidaritet med mödrar och barn i Agadir!

Ps. De snygga bilderna i inlägget är tagna av Karim Taib. De mer ordinära är tagna av mig själv